pallar inte..
jaha.. vad ska jag skriva? har inte så mycket att säga egentligen, mer än att jag valde att även den här gången lyssna på min hjärna istället för hjärtat! orkar bara inte gå igenom samma sak igen, åh riskera att ännu en gång bli sårad.. jag vet hur jag fungerar åh skulle jag lyssnat på mitt hjärta, så skulle jag få ännu mer känslor åh riskera att bli ännu mer sårad.. så det bästa, som det känns just nu är att bara låta bli, helt åh hållet.. alla som känner mig vet att jag har svårt för att prata om mina känslor, så även den här gången.. vet bara inte hur jag ska förklara, hur jag ska få ut känslorna i ord.. då blir det så här istället..
för på ett sätt så känns det som om jag är "slagen" på förhand, att jag inte har nån chans.. så varför ska jag engagera mig, när det känns som om jag inte får något tillbaka? jag orkar inte bara ge åh ge.... du sa att vi kanske inte skulle höras av så mycket.. men då frågar jag mig, hur många ggr har du hört av dig de senaste 2 veckorna? jag får ihop det till 1 telefonsamtal.. annars är det jag som har hört av mig åh när jag har gjort det känns det som om jag stör.. för man får ju knappt ett svar tillbaka! så orkar jag inte ha det.. man ska inte behöva känna så.. så då orkar jag inte höra av mig heller, så får det bli som det bli..
ääh skit samma.. jag ska väl gråta lite till.. känns som om det börjar bli en vana!
för på ett sätt så känns det som om jag är "slagen" på förhand, att jag inte har nån chans.. så varför ska jag engagera mig, när det känns som om jag inte får något tillbaka? jag orkar inte bara ge åh ge.... du sa att vi kanske inte skulle höras av så mycket.. men då frågar jag mig, hur många ggr har du hört av dig de senaste 2 veckorna? jag får ihop det till 1 telefonsamtal.. annars är det jag som har hört av mig åh när jag har gjort det känns det som om jag stör.. för man får ju knappt ett svar tillbaka! så orkar jag inte ha det.. man ska inte behöva känna så.. så då orkar jag inte höra av mig heller, så får det bli som det bli..
ääh skit samma.. jag ska väl gråta lite till.. känns som om det börjar bli en vana!
Kommentarer
Trackback