Trygghet?
Jaa, är det nåt jag vill ha så är det trygghet.. jag vill ha nån som jag kan luta mig mot, som finns där för mig dom dagar då jag mår skit, nån som gör mig glad, som får mig att tro på att det blir bättre.. nån som det är okej att ha skitdagar med, utan att den sticker.. trygghet, det är vad jag behöver.. låter kanske tråkigt.. men nääe det är viktigast för mig just nu..
är förresten flera stycken som sagt åt mig att jag måste flytta de senaste dagarna, åh jag vet att dom har rätt, men det är inte bara så enkelt.. för det första så måste jag ha pengar för att kunna flytta.. åh utan jobb är det ganska svårt faktiskt.. men tro mig, jag vill inget hellre än att flytta.. pallar inte att bo så här längre.. det ger mig ingen trygghet, åh jag mår bara sämre åh sämre, orkar inte göra nåt längre, orkar inte söka jobb, orkar ingenting.. har ingen motivation alls.. allt känns bara jobbigt..
åh är det nåt jag är bra på så är det att hålla masken, inte visa hur man mår egentligen, utåt sett är man samma gamla Marie, hon som är glad, snäll åh trevlig.. Bla bla bla.. men inuti, där skriker jag! där är jag inte alls lika glad, vet inte hur jag ska förklara.. tror inte det går att förklara..
är ganska less på att höra "Ja men Marie, du är ju så snäll åh trevlig åh bla bla bla" vem bryr sig egentligen? När det ändå aldrig räcker till.. "jag tycker om dig, du är en utav dom mest underbara människor jag har träffat, du är söt åh så vidare" men det räcker inte heller till.. vad krävs av en egentligen? Alltid får man ändå höra ett "men.." det är alltid nåt som fattas.. kan säga att det är ganska frustrerande.. vad ska man göra för att nån där ute inte ska säga.. "men.."? åh när nån väljer nån annan, så är det ju på ett sätt mitt "fel", det visar ju att jag inte räcker till.. att den andra personen har nåt jag inte har..
hmm, skit samma, jag orkar bara inte just nu.. är bara less på allt, allt, allt!