23/10-11
Han säger att han slutat dricka och inte druckit på 6 månader.. men varför hör jag på 2 sek att det inte är sant.. 20-30 missade samtal... VARJE DAG.. byta nummer, jo men visst... men samtidigt så finns tryggheten där att jag vet att han lever så länge han ringer.. Skadat eller hur.. Jag vet att han inte är mitt ansvar längre och jag gör verkligen allt för att undvika honom men han är ändå pappa.. fast jag inte vill ha nåt med han att göra!
Får inte panik längre iaf när jag ser han.. och det är väl "tur" med tanke på att han är på jobbet varje dag.. Önskar bara att han kunde sluta hänga där, att Ingvar slutar ta med sig han dit.. vad förväntar dom sig egentligen? Att allting ska vara frid och fröjd? Men det har det ju inte varit på över 10 år.. Kommer aldrig lita på pappa igen och kommer aldrig mer vilja ha något med honom att göra! Det förstörde han när han söp ner sig varje vecka och det förstörde han verkligen förra sommaren när han slog mig med där jävla repet.. Men han inser inte det.. inser inte vad det är han har gjort och hur han har fått mig att må alla dessa år..
Hur jag inte velat ta hem vänner eller killar hem (när jag bodde hemma) för jag visste inte om han skulle vara nykter eller ligga däckad i sängen.. Det tog många år innan jag ens berättade för några av mina närmsta vänner att pappa var alkoholist.. Det var min hemlighet som jag försökte hantera på mitt sätt.. Ignorera det..
Den dagen jag flyttade hemifrån var en befrielse utan dess like, veta att jag skulle slippa åka hem och hitta pappa utslagen i sängen eller på golvet efter att ha tryckt i sig 3 liter vin på nolltid.. Men jag hade ändå dåligt samvete när jag flyttade därifrån, för jag lämnade/övergav ju Molle.. och det har jag fortfarande inte förlåtit mig själv för.. Och hur hemskt den än låter så var det skönt när mamma och jag tog beslutet att ta bort honom.. För då visste jag att han slapp lida nå mer iaf.. Men jag saknar honom varje dag... <3 Han var den enda anledningen till att jag åkte och hälsade på pappa överhuvudtaget dom där åren... Lilla solstrålen!
oj var inte meningen att det här skulle bli ett så tråkigt inlägg... men det är bara en sån där skitdag när telefonen ringer oavbrutet och jag orkar inte med det.. tårarna forsar och på nåt sätt måste jag uttrycka mig!
Får inte panik längre iaf när jag ser han.. och det är väl "tur" med tanke på att han är på jobbet varje dag.. Önskar bara att han kunde sluta hänga där, att Ingvar slutar ta med sig han dit.. vad förväntar dom sig egentligen? Att allting ska vara frid och fröjd? Men det har det ju inte varit på över 10 år.. Kommer aldrig lita på pappa igen och kommer aldrig mer vilja ha något med honom att göra! Det förstörde han när han söp ner sig varje vecka och det förstörde han verkligen förra sommaren när han slog mig med där jävla repet.. Men han inser inte det.. inser inte vad det är han har gjort och hur han har fått mig att må alla dessa år..
Hur jag inte velat ta hem vänner eller killar hem (när jag bodde hemma) för jag visste inte om han skulle vara nykter eller ligga däckad i sängen.. Det tog många år innan jag ens berättade för några av mina närmsta vänner att pappa var alkoholist.. Det var min hemlighet som jag försökte hantera på mitt sätt.. Ignorera det..
Den dagen jag flyttade hemifrån var en befrielse utan dess like, veta att jag skulle slippa åka hem och hitta pappa utslagen i sängen eller på golvet efter att ha tryckt i sig 3 liter vin på nolltid.. Men jag hade ändå dåligt samvete när jag flyttade därifrån, för jag lämnade/övergav ju Molle.. och det har jag fortfarande inte förlåtit mig själv för.. Och hur hemskt den än låter så var det skönt när mamma och jag tog beslutet att ta bort honom.. För då visste jag att han slapp lida nå mer iaf.. Men jag saknar honom varje dag... <3 Han var den enda anledningen till att jag åkte och hälsade på pappa överhuvudtaget dom där åren... Lilla solstrålen!
oj var inte meningen att det här skulle bli ett så tråkigt inlägg... men det är bara en sån där skitdag när telefonen ringer oavbrutet och jag orkar inte med det.. tårarna forsar och på nåt sätt måste jag uttrycka mig!
Kommentarer
Postat av: anonym
Känner dig inte längre men gjorde det förut och vet att du är en superfin tjej på alla sätt. Läste detta och blev så ledsen för din skull. Vill bara du ska veta att du är en grym tjej och hoppas att du på nåt sätt kan hitta en lösning på det du skriver om.
Trackback