Samtalet kom..

I över 2 års tid har jag väntat på det där samtalet om att det har hänt nåt, att han är sjuk eller rentav dött.. Idag kom det! Förstod på en gång när jag tittade på telefonen på jobbet och hade 2 missade samtal från dolt nummer och 1 från mamma.. Redan då visste jag att nåt hade hänt..

Och som vanligt så var min känsla helt rätt, ringer upp mamma och hon berättar att pappa är inlagd på sjukhuset.. Fått en propp i lungan och dom visste inte hur allvarligt det är.. Så just nu vet jag bara att han är på sjukhus och vid medvetande..

Och imorrn bitti åker jag och mamma upp på sjukhuset och träffar honom.. det är första gången på över 2 år.. jag räknar inte rättegången förra året, för då pratades vi inte vid.. Då orkade jag inte..

Just nu har jag ingen aning om hur jag kommer reagera när jag träffar honom.. vet bara att jag kommer ångra mig för alltid om jag inte åker dit och det skulle hända nå mer...

Så har det gått 1 år..

Jaa tiden springer iväg och hade jag vetat det jag vet nu för 1 år sedan hade det här senaste året sett helt annorlunda ut.. Men tyvärr kan jag inte gå tillbaka och ändra nånting, jag kan bara lära mig av mina misstag och hoppas innerligt att ingen gör så mot mig igen!

Men skulle det senaste året inte ha hänt, hade jag inte träffat några av dom finaste människorna jag vet just nu! Så det lyser upp min tillvaro nu och gör att allt inte var helt bortkastat! <3

Det jag har lärt mig är att jag får inget tillbaka av att vara snäll, ställa upp och göra allt för någon annan.. Jag börjar äntligen komma på fötter igen.. Vågar unna mig saker igen utan att ha ångest över hur resten av månaden ska se ut!

För 6 månader sen så hade det inte funnits på kartan att jag skulle ha bokat in en resa i dec till Egypten, all inclusive.. Men det där valet jag gjorde i juni, även om det var jobbigt då och jag nog ångrade mig mer än 1000 ggr.. Gör att jag nu kan planera saker igen och leva mitt liv! Utan ångesten!

Mamma säger hela tiden att jag äntligen är tillbaka jag som inte ens fattat att jag har varit borta.. Men jag inser så här i efterhand att grävde huvudet i sanden och ignorerade problemen.. Ignorerade dom tills bägaren rann över och jag inte orkade mer! Det var den där dagen i juni! Dagen då jag hittills tog mitt livs bästa beslut och blev singel igen!


Tiden springer förbi..

tjo! snart slut på oktober! vad faan hände? Åh säg mig nån vart tog det här året vägen? Kanske allt som har hänt som gjort att helt plötsligt så väntar snart ett nytt år med nya möjligheter och nya vänskaper! =) Bara så att ni vet så älskar jag mitt liv just nu! även om jag fegar ur ibland och har svårt att få tummen ur! ;) meen, det där löser sig inom sinom tid.. när det är rätt så är det rätt!
 
Men nuu sooova! =)