Sjuuker..

Jaa man ska tydligen inte säga att man mår bra, slår till direkt! feber i 2 dagar, sjukt tröttsamt! Ledig dag imorrn, får se vilken ork jag har, men less på att ligga i soffan nu!

Sett en jävla massa Greys vill jag lova! Nu är det bara säsong 8 och 9 kvar.. undra vilken jag ska börja på sen? =) OTH kanske eller Beverly Hills.. lite nostalgi! Eller har ni andra förslag??

Såna här dagar när jag ligger ensam, så blir det lätt att jag funderar en massa.. På livet, framtiden, på det som har varit.. Vad mycket jag egentligen har gått igenom de senaste åren..
Allt med pappa har verkligen tagit på mig, även om jag kanske inte visar så mycket utåt så är det en pers varje dag.. även om det nu är lättare än vad det har varit!

Svårt att få folk att förstå att jag alltid var pappas flicka, det var han och jag.. sen började jag växa upp och stod på mina egna ben.. vilket han inte accepterade!

Det tog mååånga år innan jag berättade för mina närmsta vänner att pappa var alkoholist.. Jag kommer så väl ihåg den kvällen.. Det var en utav dom första kvällarna jag själv drack och jag skulle snart fylla 18.. Vet inte när pappa började dricka som han gjorde, om jag var 15 kanske.. men under flera år höll jag god min, hade alltid ett leende på läpparna.. Men oron fanns alltid där, att mina vänner skulle komma på mig.. förstå att allt bara vara en fasad..

Jag slutade ta hem vänner.. För jag visste aldrig när jag kom hem om pappa skulle vara nykter eller ligga däckad nånstans hemma.. Till slut blev jag helt avtrubbad, slutade bry mig.. Det var då mamma och mina syskon blev det viktigaste i mitt liv..

Försökte sååå länge finnas där för pappa, men varje gång gjorde han mig besviken.. vet inte hur många jular jag brytit ihop.. Då vi bestämt att vi skulle äta middag tillsammans men när jag kom hem låg han helt utslagen.. Så många ggr som vinet var viktigare än mig..

Efter några år lär man sig mönstren.. Så min tillflyktsort blev mammas soffan och så hockeyn! Hockeyn är det viktigaste som hänt mig, det är alltid där jag fått släppa ut alla mina känslor, svära över domaren var mitt sätt att få skälla på pappa och vad han gjorde mot mig.. Jag trodde aldrig att jag skulle förälska mig så i hockeyn, men fortfarande så betyder det allt.. Det är min fristad det är där jag är hemma...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback