Att chansa lite..

När jag gick i högstadiet började jag gå på hockey.. En match och sen var jag fast.. Men jag har aldrig varit någon som jagat autografer eller sprungit fram till spelare bara för att dom spelar i mitt lag... Har alltid haft åsikten att dom ska få vara ifred, för varför skulle dom vilja prata med en vanlig tjej som mig?

I många år så har dom handlat av mig i princip dagligen, men 9 ggr av 10 så nämner jag inte ordet hockey, dom behöver inte veta, att jag vet, vilka dom är.. För en stund så låter jag dom bara vara vanliga människor som inte behöver snacka hockey med kassörskan på ica..

I veckan gick jag ifrån min väg lite grann.. Och tog en chansning.. Det är inte alltid dom går som man vill, men jag är glad att jag äntligen klev ur min bubbla och vågade fråga! =)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback